Jag hatar mitt liv
JAG HATAR MITT LIV!!!!!!
Jah måste ta de ifrån början så att alla ni förstår, varför tårarna rinner ner och mitt hjärta fylls av sår.
Har gått så många år sen första gången ja blev sviken, men den känslan den e kvar har haft den sedan jag var liten.
Varför händer allting mig? Hela tiden, fan ja orkar inte leva när ja lever här i skiiten.
Har aldrig känt mig älskad eller värdefull,har varit rädd att skaffa vänner.
Jag har växt upp med ett hjärta utan bitar har fått kämpa för att leva har fått kämpa för att finnas.
I tid och ålder börja ja skära mig även om ni inte tror det.
Jag har stått ensam med ett mörker runt om kring, och alltig har tåget kommit närmare tagit sats och skrikit till. Men min feghet gör att ja finns kvar idag, och de ja lever för är inget ja har ingenting kvar.
Är fast i fängelset i skolan därja gå, kan inte ta mig här ifrån vill bara bort från denna jord.
Jag pallar inte mer.
Allt jag gör blir jämt så fel, kan ingen ta mig som jag är? Varför händer allting mig, hela tiden fan ja orkar inte leva när ja lever här i skiiten.
Alla jag har litat på och vågat ge min kärlek , dom har krossat mig totalt och aldrig riktigt pratat ärligt.
Jag har levt i lögner och gått på dom gång på gång, hur kan ja vara s dum och tror att någon bryr sig mig om?
SaNNa